Betyg

Idag får jag mitt betyg. Idag slutar jag studera. Idag är jag lycklig.

Baby

I onsdags blev jag faster åt en liten tös! Underbart!!!

Monday morning

Så var det veckoslutet över. Tiden går snabbt när man har roligt. Under fredagen var nog sambon och jag så duktiga så. Sambon tvättade bilen och jag städade. Tänk vad man kan om man bestämmer sig för det. På lördagen var jag och en kompis barnvakt åt mitt fadderbarn och hennes lillasyster. Det är alltid lika roligt att träffa hela den skaran. Barnen var så lugna att i ett skede var vi inte säkra på om det faktiskt fanns nå barn i huset. Det ni.

Igår blev det en tur på kära cykeln. Det gick sådär skapligt. Benen är i mycket bra form, men ryggen är det lite värre med. Ryggen och nacken verkar nog inte riktigt ha nåt intresse i att samarbeta med mig. Jag hinner cykla ca 15 km och då börjar jag känna av i nacken och sakta men säkert fortplanterar sig smärtan neråt. Men det blir aldrig riktigt värre sen. Det är en konstant smärta bara. Men 300 km är ju inte så långt... Nog ska det väl gå för sig. Som sagt. Vi tar det på talang mamma!

Idag är projektet att hitta en klänning. Usch.

One step forward, two steps back

Kanske vi går mot varmare tider? Jag tyckte det kändes lite varmare idag när jag cyklade till jobbet. Men det kan ju vara önsketänkande också förstås. Vi bor ju inte så värst långt bort från mitt jobb. Vi bor faktiskt så nära så jag ser mitt jobb från sovrums- och datarumsfönstret. Det är ju nära (kanske lite väl nära), men det känns ändå riktigt övermäktigt att ta sig till jobbet på morgonen. Det känns som om att stället sku vara hur långt bort som helst. Löjligt.

Jag har fått feber; husfeber. Höghusboende passar inte mig. Jag tycker mycket om stället vi bor på nu, jag önskar bara att det var i ett egnahemshus vi bodde. Men hus kostar. Oj nej vad dom kostar! Det är så mycket pengar så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Usch! Jag ser verkligen inte fram emot den dagen man får äran att gå till bankdirektörn och be om ett ordentligt lån. Nej usch. Men sånt är livet. Har man inte dom pengarna så är det väl lika bra att gå till banken. Nåja. Den dagen den sorgen.

Snart är det iallafall dags att få ut sin examen. 30.5. är det betygsutdelning. Jag borde få skaffat fram en klänning eller en kjol tills dess. När jag skall hinna med det, kan man ju undra. Känns som att alla kvällar har något program. Jag borde speciellt satsa på cyklandet! Jag har många långa kilometrar kvar innan jag är i form för Vättern. Men det finns nog inte en chans att jag hinner få så många kilometrar som jag tänkt. Nu känns det också som om att jag sku hålla på att bli förkyld. Gaaah!

Men annars är väl allt under kontroll. Hih.

Hagel

Ok. Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Imorse när jag cyklade till jobbet så haglade det! HAGEL?! Den 15 maj. Usch.

Se det snöar...

Alltså vilket väder vi har. Ena veckan kring +20 grader, igår snöar det... Globar warming, anyone? Hade tänkt mig ut på en ordentlig träningsrunda igår, men jag fick nog ge mig. Dels för att kroppen inte sammarbetade och dels för att det faktiskt snöade lite och blåste. Visst ska man strunta i vädret och bara cykla, men ibland så är jag inte riktigt redo för en sån utmaning. Men idag tar vi nya tag. Träningen har ju gått sisådär nu i vår. Jag har ju haft lite annat att tänka på. Men nu skulle det nog vara dags att satsa 110 %, om jag nånsin ska klara rundan. Men det blir roligt iallafall! Jag ska cykla med min mamma och jag kan tänka mig att man får diskuterat en hel del under de timmar vi trampar. Jag ser verkligen fram emot det! Men det må nu vara lite varmare i år än vad det var ifjol...

WELL DONE, BRITISH AIRWAYS! This is a true story.

This scene took place on a BA flight between Johannesburg, South Africa and London, England. A white woman, about 50 years old, was seated next to a black man. Obviously disturbed by this, she called the air hostess.
'You obviously do not see it then?' she responded. 'You placed me next to a black man. I do not agree to sit next to someone from such a repugnant group. Give me an alternative seat.'

'Be calm please,' the hostess replied. 'Almost all the places on this flight are taken. I will go to see if another place is available.'

The hostess went away and then came back a few minutes later.

'Madam, just as I thought, there are no other available seats in the Economy Class. I spoke to the captain and he informed me that there is also no seat in the Business Class. All the same, we still have one place in the First Class.'
Before the woman could say anything, the hostess continued.
'It is not usual for our company to permit someone from the Economy Class to sit in the First Class. However, given the circumstances, the captain feels that it would be scandalous to make someone sit next to someone sooooo disgusting. '
She turned to the black guy, and said,
'Therefore, Sir, if you would like to, please collect your hand luggage, a seat awaits you in First Class.'

At that moment, the other passengers, who'd been shocked by what they had just witnessed, stood up and applauded.

Update Update Update

Det börjar vara en stund sedan jag skrivit. Tiden har bara rusat iväg! Ska såhär snabbt berätta om några av dom största händelserna i mitt liv under den senaste tiden:

1. Avhandlingen är klar och inlämnad och godkänd och bedömd. Jag är riktigt nöjd med bedömningen faktiskt. Hade kanske inte så höga förhoppningar när jag lämnade in den. Visste väl nog att den skulle bli godkänd, men vitsordet hade jag nog ingen aning om.
Men jag är nöjd, mycket nöjd. Kanske jag t.o.m. kommer att binda in ett exemplar åt mig själv nu också. Och kanske en åt mamma.

2. Tenterna är godkända. I lördags tentade jag min sista tent! Fick resultaten redan natten till söndag och kunde då sova sött. Det tog nog en stund innan jag somnade dock, kände mig alldeles sprallig. Vilken känsla! Mitt i allt är man klar med allt vad skolarbete heter! Inga fler tenter, hemuppgifter, avhandlingar... Underbart.

3. Nytt jobb. Jag fick fast tjänst och började jobba andra maj. Samma företag, samma avdelning men lite annorlunda arbetsuppgifter. Det är skönt att ha det ur världen. Jag behöver inte oroa mig för jobbet nåmera. Nu oroar jag mig istället för när jag ska få min första semester...

Det ni.

Nemo

Nemo: Hey dad! Maybe when I'm at school, I'll see a shark.
Marlin: I highly doubt it.
Nemo: Have you ever met a shark?
Marlin: No, and I don't plan to.
Nemo: How old are sea turtles?
Marlin: Sea turtles? I don't know.
Nemo: Sandy Plankton from next door, he says they live to be a hundred years old.
Marlin: Well, if I ever meet a sea turtle I'll ask him, right after I'm done talking to the shark.