Ibland blir jag bara så lessen. Som nu, min knäskada har gjort sig påmind igen. Högst troligen har jag slagit i mig nånstans, men smärtan är den samma som när menisken var lös/sönder. Hoppas verkligen smärtan ger med sig. Har varken tid eller lust med knäskada nu just. Nåja, jag vet att jag alltid kommer att besväras av skadan, det har jag blivit förvarnad för. Men ändå känns det lika jobbigt varje gång. Men idag gick det dock bättre att gå i trapporna och det är jag tacksam för. Igår ville det inte gå alls. När det är som värst så känns som små knivar som sticks in i knäet. Usch.
Ikväll ska vi/jag på avskedsfest för min kompis. Hon och hennes man skall flytta söderut till huvudstaden. Så förändras livet. Så nu bor tre av mina goda vänner där. Långt borta. Borde väl nog resa dit oftare faktiskt. Nå jag ska ju faktiskt dit med syrran och systerdottern snart. Men det blir väl inte så mycket kompisträffande då utan helgen är nog tillägnad min systerdotter. Men Muoripippuri ska jag försöka träffa iallafall, visst?
Nu blir det kyckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar