Jag stod just framför spegeln och undrade varför människor är så rädda för rynkor. Alla blir vi ju äldre. Jag är störtnöjd att jag har fått rynkor i pannan. Jag var så avundsjuk på en klasskompis som i högstadiet kunde rynka pannan så det blev fina streck. Nu kan jag också göra det.
Det är dessa små saker som gör en lycklig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar